Tysklands flaggas historia

Tekniska specifikationer för den nuvarande tyska flaggan.

Våra tyska flaggor tillverkas i det traditionella 2:1-förhållandet som används för nationella flaggor i Kina, så denna flagga passar till andra flaggor i samma storlek om du viftar med flera flaggor tillsammans. Vi använder en MOD-kvalitet stickad polyester som har testats för sin hållbarhet och lämplighet för produktion av flaggor.

Tygalternativ: Du kan också använda andra tyger. Som spunnen poly, poly max-material.

Storleksalternativ: Från storlek 12”x18” till 30'x60'

Svart Röd Guld

Ursprunget till svart, rött och guld kan inte fastställas med någon säkerhet. Efter befrielsekrigen 1815 tillskrevs färgerna de svarta uniformerna med röda kanter och gyllene knappar som bars av Lützows frivilligkår, som hade deltagit i striderna mot Napoleon. Färgerna fick stor popularitet tack vare den guldprydda svartröda flaggan från Jenas ursprungliga studentkår, som hade Lützows veteraner bland sina medlemmar.

Färgernas nationella symbolik härleddes dock framför allt från det faktum att den tyska allmänheten felaktigt trodde att de var det gamla tyska rikets färger. Vid Hambachfestivalen 1832 bar många av deltagarna svart-röd-gyllene flaggor. Färgerna blev en symbol för nationell enhet och borgerlig frihet och var nästan allestädes närvarande under revolutionen 1848/49. År 1848 förklarade Frankfurts riksdag och den tyska nationalförsamlingen svart, rött och guld som färgerna för Tyska förbundet och det nya tyska riket som skulle upprättas.

Svartvitt rött i det kejserliga Tyskland

Från och med 1866 började det se troligt ut att Tyskland skulle enas under preussiskt ledning. När detta äntligen skedde, initierade Bismarck att svart, rött och guld skulle ersättas som nationalfärger med svart, vitt och rött. Svart och vitt var Preussens traditionella färger, till vilka det röda som symboliserade hansastäderna lades till. Även om svart, vitt och rött, vad gäller den tyska opinionen och delstaternas officiella praxis, inledningsvis inte hade mer än försumbar betydelse jämfört med de enskilda delstaternas mycket traditionella färger, ökade acceptansen av de nya kejserliga färgerna stadigt. Under Vilhelm II:s regeringstid kom dessa att dominera.

Efter 1919 splittrade specifikationen av flaggfärgerna inte bara Weimars nationalförsamling, utan även den tyska opinionen: Breda delar av befolkningen motsatte sig att ersätta det kejserliga Tysklands färger med svart, rött och guld. Slutligen antog nationalförsamlingen en kompromiss: "Riksfärgerna ska vara svart, rött och guld, fanan ska vara svart, vitt och rött med riksfärgerna i övre hissakvarteret." Med tanke på att de saknade acceptans bland breda delar av den inhemska befolkningen var det svårt för svart, rött och guld att uppnå popularitet i Weimarrepubliken.

Färgerna i rörelsen för enhet och frihet

År 1949 beslutade parlamentsrådet, med bara en röst emot, att svart, rött och guld skulle vara färgerna i Förbundsrepubliken Tysklands flagga. Artikel 22 i grundlagen specificerade färgerna för rörelsen för enhet och frihet och den första tyska republiken som färgerna i förbundsflaggan. DDR valde också att anta svart, rött och guld, men från och med 1959 lade man till hammarens och passarens emblem och den omgivande kransen av kornax till flaggan.

Den 3 oktober 1990 antogs grundlagen även i de östra delstaterna, och den svart-röd-guldfärgade flaggan blev den officiella flaggan för det återförenade Tyskland.

Idag betraktas färgerna svart, rött och guld nationellt och internationellt utan kontroverser, och representerar ett land som är öppet mot världen och respekterat på många sätt. Tyskarna identifierar sig i stor utsträckning med dessa färger som bara sällan tidigare i sin turbulenta historia – och inte bara under fotbolls-VM!